va`nhedra verb ~de ~t ORDLED: van--hedr-ar SUBST.: vanhedrande; vanheder

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

dekalogen, de tio budorden eller tio Guds bud, en samling av tio korta religiösa och etiska regler som Israels Gud, Jahve, enligt den bibliska traditionen gav Mose på Sinai; de hade skrivits på två stentavlor för att ligga till grund för förbundet mellan Jahve och Israel.

oktaeder, i geometrin vanligen en regelbunden polyeder som begränsas av åtta liksidiga trianglar.

kung Karls spira är en växt i familjen snyltrotsväxter.

Augustus, född 23 september 63 f.Kr., död 19 augusti 14 e.Kr., romersk statsman, den man vars namn och regering skapade och gav innehåll åt ordet och begreppet kejsare.

Erik, Eric, mansnamn av nordiskt ursprung, sammansatt av ord med betydelsen ’ensam’ (eller möjligen ’alltid’) och ’härskare’.

evolution, inom biologin förändring (utveckling) av organismernas ärftliga egenskaper över tiden.

röntgenstrålning är släkt med vanligt ljus men har mycket kortare våglängd.

medalj, myntliknande konstföremål, som inte är betalningsmedel.